Munta. Det ordet har gett mig rysningar i flera veckor nu. Men äntligen är det över, och jag klarade det! Tro det eller ej. Är faktiskt lite stolt över mig själv. 
 
För dom som ej vet, munta= muntlig tenta. För oss innebar detta att vi skulle lära oss allt (och då menar jag ALLT) som finns i en djurkropp i anatomisk väg, och sedan redovisa detta under dissektion. Som tur var var vi iallafall indelade i grupper om tre och behövde på så vis inte ensam stå framför fyra bedömande ögon. Fast det gav mig bara tröst till en början, innan tjejen före mig i gruppen inledde sin presentation and nailed it. Verkligen grymt duktig. Då kände jag mig bara mer pressad. 
 
Vi fick iallafall var sitt organsystem, jag fick urogenitalen, dom andra cirkulation och digestionssystem. Jag hade helst velat ha digestionssystemet, men var å andra sidan mest glad över att jag inte fick cirkulationen. Alla dessa vener och artärer och hinnor tar kål på min stackars hjärna. Sedan fick vi dessutom stickfrågor om de andras system, för att liksom checka av att vi hängde med. Jag mitt smarta jag hade bortprioriterat vissa saker som jag kände mig säker på att dom inte skulle fråga om på muntan. Exempelvis tändernas olika delar och tungans olika smaklökars namn. Självklart fick jag en fråga om just det, och kunde inte alls svaret (jag fick dock ihop det ganska bra efter lite om och men) och failade därmed på min första fråga. Ni kan tro mitt självförtroende sjönk till botten. 
 
Sedan var det nästa tjejs tur att gå igenom cirkulationen, och när hon gick igenom lungornas olika lober fastnade hon på om utskotten kallades pars eller processus. Jag stod och sa PARS PARS PARS INTE PROCESSUS i min hjärna om och om igen i hopp om att med tankeöverföring hjälpa min stackars vän. Men det funkade inte. Då vände dom sig till mig, liksom "vad tror du Lotta?". Och jag. Jag säger glatt, PROCESSUS! Som tur var insåg jag vad jag sagt nästan direkt, och försökte liksom rädda situationen, åh nej jag menade pars, typ. Som tur var tror jag att dom förstod att jag kunde egentligen. Dom är nog vana vid nervösa stackars amöbor.
 
Men hur som helst var mitt självförtroende inte på topp när det var min tur. Men jag tyckte faktiskt själv att jag var grymt på min del! Om man nu får säga så om sig själv? Urogenitalen är mig grej helt enkelt. Jag kunde allt så bra och gick igenom att detaljer så dom till och med sa till mig halvvägs igenom att dom var nöjda. Åh så duktig!
 
Sen hade vi bara skelettet kvar. Men det har vi ju redan haft tenta på och det tyckte vi nog alla kändes bra. Men så säger vår lärare; "Skelettet vet jag ju att i kan så vi kör på lederna istället". Jag trodde jag skulle sjunka genom jorden. Jag hade inte haft en tanke på lederna, och jag såg på de andra att dom kände likadant. Men det gick med lite knåp, och vi fick väl till det hyfsat iallafall. Dom var nog lite snälla också, lärarna. Men oj vad bra det kändes att gå ut därifrån. Att det dessutom innebar att kursen nästan är avklarad, förutsatt att jag klarar den skrifliga tentan på fredag, och att vi därmed inte kommer att dissekera mer på ett tag, det gjode mig till den lyckligaste tjejen i Uppsala!
 

Lotta kan allt. Eller...

Allmänt Kommentera
Munta. Det ordet har gett mig rysningar i flera veckor nu. Men äntligen är det över, och jag klarade det! Tro det eller ej. Är faktiskt lite stolt över mig själv. 
 
För dom som ej vet, munta= muntlig tenta. För oss innebar detta att vi skulle lära oss allt (och då menar jag ALLT) som finns i en djurkropp i anatomisk väg, och sedan redovisa detta under dissektion. Som tur var var vi iallafall indelade i grupper om tre och behövde på så vis inte ensam stå framför fyra bedömande ögon. Fast det gav mig bara tröst till en början, innan tjejen före mig i gruppen inledde sin presentation and nailed it. Verkligen grymt duktig. Då kände jag mig bara mer pressad. 
 
Vi fick iallafall var sitt organsystem, jag fick urogenitalen, dom andra cirkulation och digestionssystem. Jag hade helst velat ha digestionssystemet, men var å andra sidan mest glad över att jag inte fick cirkulationen. Alla dessa vener och artärer och hinnor tar kål på min stackars hjärna. Sedan fick vi dessutom stickfrågor om de andras system, för att liksom checka av att vi hängde med. Jag mitt smarta jag hade bortprioriterat vissa saker som jag kände mig säker på att dom inte skulle fråga om på muntan. Exempelvis tändernas olika delar och tungans olika smaklökars namn. Självklart fick jag en fråga om just det, och kunde inte alls svaret (jag fick dock ihop det ganska bra efter lite om och men) och failade därmed på min första fråga. Ni kan tro mitt självförtroende sjönk till botten. 
 
Sedan var det nästa tjejs tur att gå igenom cirkulationen, och när hon gick igenom lungornas olika lober fastnade hon på om utskotten kallades pars eller processus. Jag stod och sa PARS PARS PARS INTE PROCESSUS i min hjärna om och om igen i hopp om att med tankeöverföring hjälpa min stackars vän. Men det funkade inte. Då vände dom sig till mig, liksom "vad tror du Lotta?". Och jag. Jag säger glatt, PROCESSUS! Som tur var insåg jag vad jag sagt nästan direkt, och försökte liksom rädda situationen, åh nej jag menade pars, typ. Som tur var tror jag att dom förstod att jag kunde egentligen. Dom är nog vana vid nervösa stackars amöbor.
 
Men hur som helst var mitt självförtroende inte på topp när det var min tur. Men jag tyckte faktiskt själv att jag var grymt på min del! Om man nu får säga så om sig själv? Urogenitalen är mig grej helt enkelt. Jag kunde allt så bra och gick igenom att detaljer så dom till och med sa till mig halvvägs igenom att dom var nöjda. Åh så duktig!
 
Sen hade vi bara skelettet kvar. Men det har vi ju redan haft tenta på och det tyckte vi nog alla kändes bra. Men så säger vår lärare; "Skelettet vet jag ju att i kan så vi kör på lederna istället". Jag trodde jag skulle sjunka genom jorden. Jag hade inte haft en tanke på lederna, och jag såg på de andra att dom kände likadant. Men det gick med lite knåp, och vi fick väl till det hyfsat iallafall. Dom var nog lite snälla också, lärarna. Men oj vad bra det kändes att gå ut därifrån. Att det dessutom innebar att kursen nästan är avklarad, förutsatt att jag klarar den skrifliga tentan på fredag, och att vi därmed inte kommer att dissekera mer på ett tag, det gjode mig till den lyckligaste tjejen i Uppsala!