Ännu en lugn helg har passerat. Ana-Marija har flytt landet ett tag och lämnat sin häst i våra (trygga) händer, så en hel del tid har spenderats där i stallet. Det var mysigt att få lite hästkänsla igen. Men likväl som jag har hästabstinens har jag börjat känna av en väldig umgås-abstinens, så jag blev väldigt glad när Sara (som gick i vår klass och sedan bytte till läkare) var ledig och ville träffa mig. Vi sågs på västgöta nation och pratade en förskräckligt massa om allt man kan tänka sig och sedan spelade vi lite ölspel med några killar som vi träffade. Det var fasligt trevligt och när jag kom hem somnade jag nöjd och belåten så fort jag lade huvudet på kudden. 
Tills jag vaknade mitt i natten av att någon envist ringde på min ytterdörr. Först fattade jag inte riktigt vad det var som lät, utan trodde mest att jag fortfarande drömde. Men så lät det igen. Och igen. Vad är det nu då, tänkte jag, men bestämde mig direkt för att inte låta någon förvirrad/elak människa störa min nattsömn. Men det slutade inte ringa, och då slog det mig att tänk om det brinner! Då blev det ryslig fart på mig, och eftersom mitt rum är litet och alltid tenderar att imma igen under natten, vilket jag glömde då, så fick jag alldeles för mig att imman på fönsterna i själva verket var rök och att jag nog höll på att brinna inne. Så med butlande hjärta tog jag på mig min morgonrock och gick för att kolla genom titthålet. Till min lättnad såg jag ingen rök i korridoren, och ingen eld heller. Däremot stod där en tjej och plingade som en galning. Lagom förvirrad öppnade jag dörren och förväntade mig en förklaring. Men tjejen bara stirrade på mig. 
"vad är det här?" sa hon efter några sekunder och blängde ännu värre. Jag tror mest jag öhade för jag tyckte liksom det var hon som borde förklara sig, eftersom det var hon som väckt mig klockan 4 på natten! När jag inte riktigt svarade sa hon "bor inte Andrea här?". 
Jag bara "öh, nej du har nog gått till fel våning eller nått..", men då blev hon värsta irriterad och bara "men jaha, vart bor hon då?". Som om det var mitt fel att hon väckt fel person. 
Alltså HAHA jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta. Jag försökte förklara att jag vet inte vem Andrea är och att hon nog var tvungen att leta vidare, och tillslut trodde hon väl mig eller nått för då sa hon förlåt och gick.
Ja herre. Jag undrar hur många fler stackare i huset hon hann väcka innan hon hittade den där Andrea. Det var iallafall tur att jag var så trött, för jag hade inte varit nådig på henne om hon förstört min nattssömn. Men jag somnade snart igen. Jag blev faktiskt inte ens irriterad. Kanske för att det hur som helst är bättre att bli väckt av en tokig och troligtvis väldigt full tjej än av att det brinner i huset. Man får ju se det positiva.
 
 

Nattbesök.

Allmänt Kommentera
Ännu en lugn helg har passerat. Ana-Marija har flytt landet ett tag och lämnat sin häst i våra (trygga) händer, så en hel del tid har spenderats där i stallet. Det var mysigt att få lite hästkänsla igen. Men likväl som jag har hästabstinens har jag börjat känna av en väldig umgås-abstinens, så jag blev väldigt glad när Sara (som gick i vår klass och sedan bytte till läkare) var ledig och ville träffa mig. Vi sågs på västgöta nation och pratade en förskräckligt massa om allt man kan tänka sig och sedan spelade vi lite ölspel med några killar som vi träffade. Det var fasligt trevligt och när jag kom hem somnade jag nöjd och belåten så fort jag lade huvudet på kudden. 
Tills jag vaknade mitt i natten av att någon envist ringde på min ytterdörr. Först fattade jag inte riktigt vad det var som lät, utan trodde mest att jag fortfarande drömde. Men så lät det igen. Och igen. Vad är det nu då, tänkte jag, men bestämde mig direkt för att inte låta någon förvirrad/elak människa störa min nattsömn. Men det slutade inte ringa, och då slog det mig att tänk om det brinner! Då blev det ryslig fart på mig, och eftersom mitt rum är litet och alltid tenderar att imma igen under natten, vilket jag glömde då, så fick jag alldeles för mig att imman på fönsterna i själva verket var rök och att jag nog höll på att brinna inne. Så med butlande hjärta tog jag på mig min morgonrock och gick för att kolla genom titthålet. Till min lättnad såg jag ingen rök i korridoren, och ingen eld heller. Däremot stod där en tjej och plingade som en galning. Lagom förvirrad öppnade jag dörren och förväntade mig en förklaring. Men tjejen bara stirrade på mig. 
"vad är det här?" sa hon efter några sekunder och blängde ännu värre. Jag tror mest jag öhade för jag tyckte liksom det var hon som borde förklara sig, eftersom det var hon som väckt mig klockan 4 på natten! När jag inte riktigt svarade sa hon "bor inte Andrea här?". 
Jag bara "öh, nej du har nog gått till fel våning eller nått..", men då blev hon värsta irriterad och bara "men jaha, vart bor hon då?". Som om det var mitt fel att hon väckt fel person. 
Alltså HAHA jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta. Jag försökte förklara att jag vet inte vem Andrea är och att hon nog var tvungen att leta vidare, och tillslut trodde hon väl mig eller nått för då sa hon förlåt och gick.
Ja herre. Jag undrar hur många fler stackare i huset hon hann väcka innan hon hittade den där Andrea. Det var iallafall tur att jag var så trött, för jag hade inte varit nådig på henne om hon förstört min nattssömn. Men jag somnade snart igen. Jag blev faktiskt inte ens irriterad. Kanske för att det hur som helst är bättre att bli väckt av en tokig och troligtvis väldigt full tjej än av att det brinner i huset. Man får ju se det positiva.