Jag älskar verkligen Uppsala! Jag älskar hur hela stan vilar på studenterna och liksom andas entusiasm, fest och ett aldrig uttröttbart törstande efter kärlek. Och en hel del ångest förstås, men det tänker jag inte fokusera på nu. Ta igår tillexempel. Jag var ledig på dagen, och eftersom alla mina vänner hade andra planer den här helgen så bävade jag inför en långhelg helt på min egen hand. Men så tänkte jag att vad tusan, jag bor i en stad med typ 50 000 studenter, det måste gå att hitta någon att umgås med? Och tänk, en tur på dejtingappen Tinder (som har sina ups and downs och som man kan tycka vad man vill om) och en kort stund senare hade jag bestämt dejt med en till syntes mycket trevlig (och dessutom snygg) brasilianare. Trevlig var han indeed. Han var 25 år, hade hamnat i Uppsala för att göra sin PhD och det bästa av allt, pratade inte ett ord svenska! Det tyckte jag var värt i sig självt, bara att få anledning att prata engelska en kväll. Att han sedan var nästan komiskt väluppfostrad (ursäktade sig förskräckligt om han råkade svära, ville absolut ta med min halsduk hem och tvätta för att han råkade välta ut en öl så den fick lite på sig - det fick han inte) gjorde honom bara ännu charmigare, och jag tror nästan att jag log oavbrutet precis hela kvällen. Det kändes iallafall så i mina kinder. Något sånt här hade aldrig hänt i Vårgårda.
Såhär efter gårdagen kändes det inte alls lika deppigt att ta det lugnt resten av helgen. Jag har varit uppe sedan 10 och nöjt pluggat nästan konstant. Dejting är alltså inte bara bra för själen, det är bra för plugget också.  

Sånt som inte händer i Vårgårda.

Det ljuva livet Kommentera
Jag älskar verkligen Uppsala! Jag älskar hur hela stan vilar på studenterna och liksom andas entusiasm, fest och ett aldrig uttröttbart törstande efter kärlek. Och en hel del ångest förstås, men det tänker jag inte fokusera på nu. Ta igår tillexempel. Jag var ledig på dagen, och eftersom alla mina vänner hade andra planer den här helgen så bävade jag inför en långhelg helt på min egen hand. Men så tänkte jag att vad tusan, jag bor i en stad med typ 50 000 studenter, det måste gå att hitta någon att umgås med? Och tänk, en tur på dejtingappen Tinder (som har sina ups and downs och som man kan tycka vad man vill om) och en kort stund senare hade jag bestämt dejt med en till syntes mycket trevlig (och dessutom snygg) brasilianare. Trevlig var han indeed. Han var 25 år, hade hamnat i Uppsala för att göra sin PhD och det bästa av allt, pratade inte ett ord svenska! Det tyckte jag var värt i sig självt, bara att få anledning att prata engelska en kväll. Att han sedan var nästan komiskt väluppfostrad (ursäktade sig förskräckligt om han råkade svära, ville absolut ta med min halsduk hem och tvätta för att han råkade välta ut en öl så den fick lite på sig - det fick han inte) gjorde honom bara ännu charmigare, och jag tror nästan att jag log oavbrutet precis hela kvällen. Det kändes iallafall så i mina kinder. Något sånt här hade aldrig hänt i Vårgårda.
Såhär efter gårdagen kändes det inte alls lika deppigt att ta det lugnt resten av helgen. Jag har varit uppe sedan 10 och nöjt pluggat nästan konstant. Dejting är alltså inte bara bra för själen, det är bra för plugget också.