Tro det eller ej, men jag har äntligen fått en lägenhet. Jag var uppe och skrev på kontrakt i lördags, och satt sedan med nycklar i hand hela vägen hem och kände mig som världens lyckligaste. Eller i allafall hade jag ett stort leende på läpparna de få stunder under resan som jag var vaken. Av sammanlagt tio timmars tågresa den dagen sov jag säkert nio. Orsak till det var att jag på fredagskvällen var på världens utan tvekan roligaste landet-fest. Bjöd gjorde min kära barndomsvän Terese och en annan tjej som heter Klara. Terese och jag satt mer eller mindre ihop under de tidiga åren av vår uppväxt, och är den vännen som bekläder de flesta av bilderna i mina fotoalbum och som troligtvis föralltid kommer att representera barndomslycka för mig. Det var bara jag, hon, Klara och en annan nära vän till mig som kom från byn på festen, och jag tror inte att någon hade riktigt klart för sig vad en landet-fest egentligen innebar, och jag har en känsla att iallafall de 27år gamla killarna som var inbjudna var en aning skeptiska. Inte blev det bättre när vi föreslog att vi skulle leka lekar heller, och var och en av killarna fällde nog kommentarer i stil med "jag är för gammal för sånt här" och "jag har glömt hur man leker" innan vi satte igång. Men så snart musiken gick igång och hela havet stormar inleddes så glömde även dom bort att dom inte var tio år gamla längre och hade nog nästan roligast av alla. Det är nog det som är typiskt för en landet-fest. Att där finns yta för att leka. Att springa runt som dårar och leta efter den gömda personen under leken sardinasken hade varit en gnutta svårt på våra fester i Uppsala, där alla möjliga gömställen finns inom en radie på ett par meter. Dessutom blir det något extra speciellt med landet-fester när dom utspelar sig på ställen som bara i sig själva är speciella. Jag tror att min kväll var gjord bara av det faktum att jag kände det som att jag gick femton år tillbaka i tiden. Alla gömställen jag kände till fanns kvar, alla lukter var desamma och ur högtalarna dånade musik som krokodilen Kaj och Broder jakob. Hade jag fått välja hade jag nog velat att kvälen skulle fortsätta föralltid, och jag gjorde vad jag kunde för att hålla kvar i tillfället och stannade fyra timmar längre än planerat. Tåget till Uppsala gick så tidigt att jag var tvungen att gå upp halv sex dagen efter, men tänk att när jag kom hem vid halv fyra så hade jag ändå ingen ångest. Vad är väl lite sömnbrist? en världslig sak.
Nu längtar jag redan tills nästa år i förhoppning att festen kan komma att bli tradition. Tills dess kommer jag leva länge på den kvällen. Och med en ny lägenhet dessutom så är livet rätt bra ändå. 
 
 
 
 
 
 

Landet-fester och lägenhetsnycklar.

Allmänt Kommentera
Tro det eller ej, men jag har äntligen fått en lägenhet. Jag var uppe och skrev på kontrakt i lördags, och satt sedan med nycklar i hand hela vägen hem och kände mig som världens lyckligaste. Eller i allafall hade jag ett stort leende på läpparna de få stunder under resan som jag var vaken. Av sammanlagt tio timmars tågresa den dagen sov jag säkert nio. Orsak till det var att jag på fredagskvällen var på världens utan tvekan roligaste landet-fest. Bjöd gjorde min kära barndomsvän Terese och en annan tjej som heter Klara. Terese och jag satt mer eller mindre ihop under de tidiga åren av vår uppväxt, och är den vännen som bekläder de flesta av bilderna i mina fotoalbum och som troligtvis föralltid kommer att representera barndomslycka för mig. Det var bara jag, hon, Klara och en annan nära vän till mig som kom från byn på festen, och jag tror inte att någon hade riktigt klart för sig vad en landet-fest egentligen innebar, och jag har en känsla att iallafall de 27år gamla killarna som var inbjudna var en aning skeptiska. Inte blev det bättre när vi föreslog att vi skulle leka lekar heller, och var och en av killarna fällde nog kommentarer i stil med "jag är för gammal för sånt här" och "jag har glömt hur man leker" innan vi satte igång. Men så snart musiken gick igång och hela havet stormar inleddes så glömde även dom bort att dom inte var tio år gamla längre och hade nog nästan roligast av alla. Det är nog det som är typiskt för en landet-fest. Att där finns yta för att leka. Att springa runt som dårar och leta efter den gömda personen under leken sardinasken hade varit en gnutta svårt på våra fester i Uppsala, där alla möjliga gömställen finns inom en radie på ett par meter. Dessutom blir det något extra speciellt med landet-fester när dom utspelar sig på ställen som bara i sig själva är speciella. Jag tror att min kväll var gjord bara av det faktum att jag kände det som att jag gick femton år tillbaka i tiden. Alla gömställen jag kände till fanns kvar, alla lukter var desamma och ur högtalarna dånade musik som krokodilen Kaj och Broder jakob. Hade jag fått välja hade jag nog velat att kvälen skulle fortsätta föralltid, och jag gjorde vad jag kunde för att hålla kvar i tillfället och stannade fyra timmar längre än planerat. Tåget till Uppsala gick så tidigt att jag var tvungen att gå upp halv sex dagen efter, men tänk att när jag kom hem vid halv fyra så hade jag ändå ingen ångest. Vad är väl lite sömnbrist? en världslig sak.
Nu längtar jag redan tills nästa år i förhoppning att festen kan komma att bli tradition. Tills dess kommer jag leva länge på den kvällen. Och med en ny lägenhet dessutom så är livet rätt bra ändå.