I fredags hade jag auskultation igen. Den här gången var jag på kliniken och gick med en kille i fyran på hans jourpass. Det var så roligt! Jag hade inte alls höga förhoppningar innan utsn tyckte mest den här auskultationen kändes som ett nödvändigt ont. Men det vände redan när jag träffade killen jag skulle hänga på och han visade sig vara superhärlig. Sedan hände saker hela kvällen och natten så att tiden gick så fort att jag knappt märke att klockan passerade fyra. Först var det några djur kvar i väntrummet som inte hunnit få hjälp än. En hund med pyometra, en med ombett, en katt med feber och lite annat smått och gott. Jag hängde som en igel på Andreas (som han hette) när han hämtade in patienter och tog anamnes och gjorde kliniska undersökningar, och jag blev både skräckslagen och förväntansfull när jag tänkte på att nästa år är det jag som ska göra och kunna allt det där. Eftersom det var natt var det bara vi och en veterinär och två sköterskor där, och jag kände mig som en i gänget nästan direkt. Jag verkligen trivdes.
Senare på natten kom en valptik in pga problem vid förlossning. Veterinären kände och trodde att en valp satt fast i bäckenet och att det skulle bli tvunget att ta ut dem med kejsarsnitt. När vi kommer ut och hon ringer för att be sköterskan förbereda operation frågar hon mig om jag kan tänka mig att vara med under operationen (eftersom det är bra att vara så många som möjligt med valparna). Jag bara öööh, OM jag vill vara med??? DET ÄR VÄL KLART SOM FASIKEN JAG VILL!! Jag svor inte, men typ så.
Men tror ni inte, att just som sköterskan meddelar att operationen är redo, så pluppar en valp ut. Nedrans hund, kunde hon inte knipit. Så det blev ingen operation för mig. Ett ögonblick verkade det som att vi skulle ha tur ändå, för en katt kom in med samma problem. Men det blev ingen operation där heller. Dock var jag himla nöjd ändå. Så nöjd att jag kände mig ledsen över att åka hem och inte komma tillbaka dagen efter. Det var himla härligt att känna att jag ändå brinner lite för det här yrket. Det är jag inte alltid säker på. Nu längtar jag till sommarjobbet! Det ska bli så kul!
I fredags hade jag auskultation igen. Den här gången var jag på kliniken och gick med en kille i fyran på hans jourpass. Det var så roligt! Jag hade inte alls höga förhoppningar innan utsn tyckte mest den här auskultationen kändes som ett nödvändigt ont. Men det vände redan när jag träffade killen jag skulle hänga på och han visade sig vara superhärlig. Sedan hände saker hela kvällen och natten så att tiden gick så fort att jag knappt märke att klockan passerade fyra. Först var det några djur kvar i väntrummet som inte hunnit få hjälp än. En hund med pyometra, en med ombett, en katt med feber och lite annat smått och gott. Jag hängde som en igel på Andreas (som han hette) när han hämtade in patienter och tog anamnes och gjorde kliniska undersökningar, och jag blev både skräckslagen och förväntansfull när jag tänkte på att nästa år är det jag som ska göra och kunna allt det där. Eftersom det var natt var det bara vi och en veterinär och två sköterskor där, och jag kände mig som en i gänget nästan direkt. Jag verkligen trivdes.
Senare på natten kom en valptik in pga problem vid förlossning. Veterinären kände och trodde att en valp satt fast i bäckenet och att det skulle bli tvunget att ta ut dem med kejsarsnitt. När vi kommer ut och hon ringer för att be sköterskan förbereda operation frågar hon mig om jag kan tänka mig att vara med under operationen (eftersom det är bra att vara så många som möjligt med valparna). Jag bara öööh, OM jag vill vara med??? DET ÄR VÄL KLART SOM FASIKEN JAG VILL!! Jag svor inte, men typ så.
Men tror ni inte, att just som sköterskan meddelar att operationen är redo, så pluppar en valp ut. Nedrans hund, kunde hon inte knipit. Så det blev ingen operation för mig. Ett ögonblick verkade det som att vi skulle ha tur ändå, för en katt kom in med samma problem. Men det blev ingen operation där heller. Dock var jag himla nöjd ändå. Så nöjd att jag kände mig ledsen över att åka hem och inte komma tillbaka dagen efter. Det var himla härligt att känna att jag ändå brinner lite för det här yrket. Det är jag inte alltid säker på. Nu längtar jag till sommarjobbet! Det ska bli så kul!