Tentaperioden är äntligen slut och jag har överlevt. Tro det eller ej. Nog finns det roliga saker med att plugga men 3 tentor på 8 dagar hör inte dit. Det ställdes iallafall till med redigt kalas för att fira att det hela var över. En kille i klassen öppnade upp dörrarna till sin korridor och det hela blev en kanonkväll som förgylldes av slutkörda men oj så exalterade studenter och slutligen avslutades på en av nationerna. Men tentafester har förstås en förmåga att gå lite över styr. Den här kvällen skulle jag vilja påstå att det skedde i form av trillningar. Först när vi var påväg till Axel så råkade Julia svänga in cykeln precis framför näsan på Annie som tvingades tvärnita och sånär slog över på cykeln. Hon gjorde det inte som tur var, men bakhjulet lyfte minst 3 dm från marken och jag (som cyklade en bit bakom Annie) tyckte det var en förträffligt rolig syn. Sedan när vi kom till snerkes var Annie där igen, och vips låg hon på marken i ett virrvarv av ben och cykel. Hon slog sig inte, så det gick väldigt bra att skratta åt det också. Men vi tog oss till Snerikes iallfall, och det värsta fallet för kvällen stod nog tyvärr jag för. Det är nämligen så att dem har väldigt farliga trappor på Snerikes (iallafall med mig i farten). Det är en sån där stor snirklade stentrappa som har trappsteg som blir väldigt tunna på ena sidan. Såna trappsteg som man aldrig fick gå på som liten, och kanske inte borde gå på som vuxen heller, tydligen. Iallafall så var jag påväg nerför trappan, kanske lite rund om foten, och föll handlöst. Ja man kan nog säga handlöst! Jag fick höra senare, av Annie och Julle som såg det hela, att det såg ut som ett riktigt filmfall. Nästan proffsigt sa Julia, för mycket armar och ben sprattlandes i luften sa Annie. Jag vet inte hur många trappsteg jag rullade nerför, men jag hörde folk runt omkring dra på andan och oja sig. Och när trappan äntligen tog slut och jag landande platt där på marken i ölspill och smuts så trodde jag nästan att jag dött. Men det hade jag som tur var inte. Inte bröt jag några ben heller, och med tanke på hur mycket vi skrattade både där och då och flera dagar efteråt, så tror jag nästan att mitt liv förlängdes av händelsen. Men oj vad ont jag hade när jag vaknade dagen efter. Det är tur att jag inte är en sån som lätt får blåmärken. Då hade min kropp nog inte varit så vacker längre. Men ett blåmärke på ena knäet, ett skrubbsår på andra, en lite blå och väldigt öm armbåde, ett blåmärke på höften och ett fult litet sår på armen fick jag iallafall med min som sovenier.
En mycket bra tentafest helt enkelt.
