Hittills har jag mest tyckt att snön har varit jobbig. Hela tiden envisas vinden med att blåsa rätt in i mitt ansikte när jag cyklar och mitt något underutvecklade tålamod räcker inte till och jag vill skrika på vinden. Därför tyckte jag att det var ett ypperligt sammanträffande att jag just som det värsta snövädret kom har tentaplugg och därför ändå måste sitta inne (och kan stanna hemma!). Men så kommer en sån här dag. Jag vaknade vid halv åtta och det var alldeles ljust och solen sken till och med igenom snötäcket i himlen. Inga stora snöflingor fyller hela luften, utan det är bara så där mysigt winter wonderland. Och plötsligt vill jag inte alls sitta inne. Jag vill ut! Jag önskar typ att jag var liten igen och bara kunde gå ut och leka i snön i timmar, för det ser så härligt ut. Jag kanske inte kommer att leka i snön, men jag gick en liten promenad iallafall och log löjligt för mig själv hela tiden så folk gav mig blickar. Åh vad synd att jag inte är i Ornunga nu och har en syster och systerbarn att gå på promenader med!
Men det är nog å andra sidan nog så väl. Här ska pluggas och inga distraktioner önskas! Jag får kika ut genom fönstret istället.
