Såhär pigg och glad känner jag mig över att behöva lära mig alla ben och muskler osv igen. Jag tycker egentligen att det är ganska roligt med anatomi. Det är liksom ingenting man behöver förstå utan bara lära sig och det kan vara ganska skönt ibland. Men det är väldigt deprimerande att börja repetera något man kunde galant och inse att man glömt nästan allting. Väldigt deprimerande indeed.
De senaste dagarna har vi iallafall haft praktiska övningar och det livade upp tillvaron. Först var det en övning i klinisk undersökning och sedan i palpation. Klassens hundar fick glatt ställa upp och utlåna sina kroppar till oss för att bli undersökta och klämda på. De var så snälla och tålmodiga så, icke ont anande om att det snart kommer tråkigare övningar med sprutor. Det är ett tufft liv att vara en veterinärstudents hund.
