Vi har haft väldigt många massajen kring oss den här tiden, som guider, chaufförer, vakter och kockar. Det har varit väldigt intressant att få prata med dem om deras seder och bruk och alla olika traditioner. För att se hur livet som massaj kan se ut åkte vi först ut till en liten by och sedan till en mer traditionell massajbosättning, en boma. Det var häftigt. Det såg precis ut som i Den vite massajen, både kläderna, husen och allt annat. Vi fick förklarat för oss hur boskapsskötseln går till, en kvinna visade hur de rengör mjölkkaret och vi fick se hur det ser ut inne i husen. Jag är lyrisk, men ganska glad att jag inte blev just massaj. Det verkar vara ett väldigt tufft liv. Egentligen var det meningen att vi skulle få följa med ut och hämta hem korna, för att riktigt få känna på hur det är att vandra så i värmen. Men tror ni inte att en sandstorm helt plötsligt kom. Vi trodde först det var en bil som kört förbi och orsakat dammmoln, men sedan bara växte det och kom närmare. Och helt plötsligt gick det inte att se någonting. Tråkigt på korna, men så coolt att vara med om en sandstorm! Vi hoppade in i bilarna och gömde oss. Massajerna stod utanför mer eller mindre oberörda och tyckte nog att vi var töntiga. Stormen höll i sig, och Jens bestämde att vi skulle åka eftersom det såg ut att bli störtregn, vilket kan innebära att vägarna blir helt kaos. Det var ungefär 40 grader ute, och med fönsterna stängda i en överfull buss är det konstigt att det inte bildades en sjö av svett på golvet av bussen. Jag tror aldrig jag blir ren igen.
