I Ol Pejeta finns ett sanctuary för föräldralösa chimpanser. De har räddats från olika privatägare (ffa i Uganda) som tröttnat på dem sedan de blivit stora.
Tjuvjakt av noshörningar skapar problem i hela Afrika. I Ol Pejeta har antalet noshörningar sjunkit drastiskt, och därför har man gjort ett speciellt system för att hålla noshörningarna kvar i parken så att de kan skyddas. Ol Pejeta har stängsel hela vägen runt, men på ett par ställen finns sk korridorer där djuren kan passera in och ut. Alla djur utom noshörningarna, det vill säga. De kan inte passera genom korridoren pga att de är för breda för att komma mellan stolparna, och om de ändå gör det hindras de av en låg stenmur som deras korta ben hindrar dem från att ta sig över.
Ranges patrullerar parker ständigt för att hindra tjuvskyttar och noshörningarna räknas varje dag. Trots det pågår tjuvskyttet fortfarande även i Ol Pejeta. Vi besökte den kyrkogård där de begraver de noshörningar som fallit offer för tjuvskyttar.
I parken finns det en spetsnoshörning som hålls i fågenskap. Han förlorade ena ögat i ett slagsmål med en annan hane, och fick sedan en ögonsjukdom som gjorde att han blev blind på det ena. Sannolikheten att han skulle klara sig i det vilda var liten, så de bestämde sig för att låta honom leva skyddat. Nu bidrar han till en stor del av parkens turism och samlar på så vis in pengar som används för att främja parken. Men huruvida det är helt rätt att hålla ett djur som uppenbarligen inte kan leva ut sina naturliga beteenden kan såklart diskuteras.
