Alltså all kärlek till uteritter i svenska skogar, men de är ta mig fasiken ingenting jämfört med uteritter i afrikanska nationalparker. Wow! Mina tidigare försök att fånga närbilder på vilda giraffer och zebror kändes ganska sorgliga i jämförelse med detta, när vi på hästryggen bokstavligen bara var meter ifrån dem!
Jag var inte helt säker på att det skulle bli någon ridning, eftersom hästar och afrikanskt klimat inte alltid rimmar så bra och det därmed vad tveksamt om hästarna var i bra skick. Men vi tog oss en god titt på allihop innan vi bestämde oss, och som tur var visade det sig vara kanonfina hästar. Vi var 8 stycken som red på gången, med en guide. I min grupp var alla ganska vana ryttare, så vi travade mest hela tiden. Förutom när vi mötte djur då förstås. Vi hann knappt utanför gården innan vi stötte på en giraff. Jag var övertygad om att vi skulle bli tvungna att rida en omväg kring den, men guiden ledde sin häst mot den och vi passerade den med bara enstaka meter. Och den brydde sig inte alls. Likadant var det med zebrorna och gnuerna, vilka i Magadi sprungit vid blotta synen av oss. Vilken känsla alltså. Det enda djuret vi inte fick gå nära var bufflarna, eftersom de kan vara aggressiva. Och de är så stora att jag var ganska nöjd med att vara på tryggt avstånd. Vi fick galoppera där bland djuren också, och när vi kom tillbaka efter 1,5 timmar fick de som ville hoppa lite. Det ville jag såklart, men jag var duktig och nöjde mig med de minsta hindererna, ringrostig som jag är.
Efter ridningen, när vi bytte av den andra gruppen, åkte vi ner till Naivashasjön. Där hoppade vi i båtar för att kolla på flodhästarna. Vi hade visserligen redan sett flodhästar när de kom upp för att beta nedanför vårt läger, men det var häftigt att se dem i vattnet också, och under dagsljus. Tydligen ingick det även i touren att visa när en fisheagle fångar fisk. Dock visste de uppenbarligen inte att det var veterinär- och djurskyddsstudenter de hade i sina båtar. Först hämtade de en stor fisk som de la i båten. Jag frågade om han inte skulle döda fisken istället för att låta den kvävas, men nej, varför skulle han det. Vi sa ingenting om det, men kastade ganska sura blickar på honom när han 15 minuter senare skickade över fisken till grannbåten och vi såg att den fortfarande levde, om än knappt. Sen tog mannen bort fjället på fisken, för att därefter ta upp en pinne, ca 15 cm lång och 2-3 centimeter bred som han helt obarmhärtigt körde ner genom munnen på fisken. För att få den att flyta sa han. Vi har haft diverse föreläsningar om fiskar och är säkra på att fiskar känner både smärta och stress, så det var flera av oss som fick svårt att hålla tillbaka diverse fula ord. Vi sa alltså ingenting, men jag tror att budskapet gick in när han kastade fisken och visslade, och en örn mycket riktigt kom och hämtade upp fisken, och ingen av oss sa en ljud. Än mindre applåderade. Inte för att vi ville vara otrevliga, vilka är vi att komma och säga hur andra ska bete sig, utan för att vi helt enkelt var chockade. Men även om just det drog ned betyget var det en häftig utflykt, och flodhästarna var superhäftiga. Ännu en väldigt lyckad dag.
Det fanns SÅ mycket storkar överallt!
