Valborg gjorde oss inte besvikna i år heller. Verkligen inte. Jag tycker till och med att det blir bättre för varje år som går.
Vi gjorde som man bör och firade både Skvalborg, Kvalborg och Valborg. På Skvalborg var vi anmälda till en beerpongturnering på Norrlands och gick dit med mycket förväntan och vinnaranda. Såklart åkte vi ut redan efter första matchen och det var ju förnedrande, men vi lät oss inte nedslås utan fjäskade till oss muggar och extra pingisbollar och startade en egen bana i ett annat rum. På så sätt fick vi nog spela mer än de som vann. Skrattar bäst som skrattar sist liksom.
På Kvalborg möttes vi upp på Gästrike-hälsinglandsnation för att dricka glassdrinkar. Det visade sig dock att ingen var speciellt sugen på glass när solen gick i mål och det plötsligt kändes som att det var vinter igen. Så vi betalade 60 kr i inträde för att dricka vanlig öl i plastglas. Men vad tusan. Efteråt gick vi hem till mig för falafel och förfest innan det bar av till Göteborgs för klubb. De hade 80-90tals klubb och musiken ägde och vi hade superkul tills vi kom på den briljanta idén om att gå på efterfest hos en kille vi träffat. Killen var inte hemmahörande i Uppsala visade det sig och hittade inte till lägenheten han bodde i under helgen. Jag frågade en tjej vi stötte på om hon visste var det låg och en taxi kom och det slutade med att hon hängde med på efterfesten. Spontan tjej. Själva efterfesten visade sig dock ganska ospännande, så vi gick ganska snart. Julle och Louise hoppade in i en taxi och jag fick skjuts tillbaka till det ställe där vi hoppat in i taxin för att hämta min cykel. Men jag kunde inte hitta cykeln. Jag gick runt och letade aslänge men kunde verkligen inte minnas vart jag ställt cykeln. Jag ringde Julle och hon var tämligen säker på att cykeln stod där vi hoppat in i taxin. Men när jag fortfarande inte hittade den bestämde jag mig till sist för att ge upp och gå hem. Och vart stod cykeln tror ni? Jo utanför min ytterdörr. Jag hade tydligen inte ens tagit den hemifrån. Haha vi är hopplösa.
På Valborgsmorgonen hatade jag mig själv för föregående kväll i cirka 10 minuter, men efter en dusch kändes livet bra igen och jag var hemma hos Annie för champagnefrukost kl 8.30 som bestämt. Då var Julle och Louise redan där, vilket i sig är helt fantastiskt eftersom Julle alltid är sen. Louise har uppenbarligen bra inflytande. Jag tror att mitt pigga morgonhumör var sådär uppskattat dock, speciellt av Annies gäster som nog tyckte det var på tok för tidigt.
I parken var det lika bra som vanligt. Vi satt och hängde och picknikade och hade det hur trevligt som helst. Vi fick till och med sol! När våra gamla kroppar protesterade mot att sitta på marken bestämde vi oss för att ansluta redan borflugna delar av gänget på en fest i ett av höghusen som ligger alldeles bredvid parken. Där var det knökfullt med folk som dansade och sjöng och killarna slängde av sig sina kläder och allas kroppar vibrerade av valborgsstämning. Vi tog hedersplatsen i fönstret med utsikt över allt folk i parken och satt och skrattade åt killarnas vemharbästmusklertävling och tog oss inte hem för dusch och mat förrän sjutiden. Då hade vi nog gärna sovit en stund, men jag tror starkt på att det är bäst att inte låta sig själv slappna av och vi var ganska snart iväg igen. Då bar det av till Annie för att möta upp henne och hennes män och så småningom vidare till Axel. Kvällen avslutades hemma hos mig. Det var bara jag kvar av tjejerna då, alla andra blev för trötta, men jag kände mig trygg med Annies kusiner och bjöd glatt in alla deras vänner på efterfest. Först såg det ut som att det skulle bli jag och 20 killar, men som tur var kom det tre tjejer till. Puh. Sedan hade vi kul tills natten blev morgon och när de sista 5 tappra krigarna hittat sina sovplatser och jag lade mig ner för att sova var jag fortfarande pigg och ville aldrig att valborg skulle ta slut. Fick jag bestämma skulle alla helgen vara valborg.
