Jag blir ganska sällan arg. Jag tror det ligger mer för mig att sura och hata i tysthet än att bli riktigt ilsken. Men imorses är det inte omöjligt att det slog blixtrar och rök ur mina öron och det nämndes ett gäng med fula ord som mamma inte skulle tycka om. Men man har rätt att bli arg när man vaknar av att det är ljust ute en timma efter att man skulle ha satt sig på bussen till tåget för en välbehövs helg hemma. JAG MENAR KOMIGEN. Jag blev så arg på mig själv, speciellt som det var svårt nog att få till en helg att åka hem på överhuvudtaget och jag redan fått åka en dag senare än önsvärt pga sittningen som vi arrangerade på fredagskvällen. Och jag fattar inte hur det gick till heller, för när jag kom hem från sittningen på kvällen var klockan nästan tolv och eftersom jag visste med mig att det skulle vara tufft att gå upp kl 6 satte jag dubbla alarm så att jag inte skulle kunna missa det. Och så vaknar jag klockan 8 med båda alarmen avstängda och inget minne av att de ringt. Och än mindre av att jag stängt av dem. Jag kände mig redo att hoppa genom fönstret i ilskan typ. Men som tur var är jag lite mer sansad än så. Istället kollade jag (medan jag svor) upp ett nytt tåg och hade turen att få plats på ett tåg bara två timmar senare än det jag skulle åkt med. Så de följande 20 minutrarna jäktade jag ihop frukostmackor till tåget och packade ihop mina saker och rusade iväg till bussen. Och jag hann minsann, så nu sitter jag på tåget. Och blir trots allt bara 2 timmar sen och 300 kr fattigare. Men jag är fortfarande arg för jag har hemlängtan och Maja har kommit hem och varje timma är faktiskt viktig! Aja.
Sittningen igår gick iallafall bra. Vår ambitionsnivå har lagt sig en aning sedan förra året och den här gången lät vi en cateringfirma fixa maten. Det var väldigt skönt att bara behöva tänka på dukning och sådant och inte behöva laga mat, och när sittningen väl var igång var det ändå så stressigt att jag inte kan förstå hur vi klarade av att laga all maten förra gången. Det verkar vara en festlig ny klass som börjat. Dock tycker jag de gott kan jobba lite på sin inställning, för jag tycker det var orimligt mycket gnäll. De borde själva få prova på att på 8 pers servera 100 personer trerätters i en allt för liten lokal där man knappt kommer emellan borden. Jag tycker de ska vara lyckliga att de inte fick ett bläck med potatisgratäng i knäet.
