Så bar det av till Danmark för det årliga nordiska veterinärmästerskapet i friidrott. Bussen avgick från skolan fredag morgon. Det var första gången vi var med, trots att vi varit sugna varje år, så vi var mycket förväntansfulla och hann tagga till ordentligt under de 9-10 timmarna det tog att komma ner till Köpenhamn. Och det var en trevlig bussresa minsann! Vi sjöng sånger och lekte lekar och allt annat som hör en roadtrip till.
På kvällen invigdes helgen med middag och fest på skolan där vi fick träffa våra motståndare från de andra länderna. Det visade sig att svenska är bäst både på att dansa och spela beerpong.
På lördagen fick vi släpa oss upp efter en allt för kort nattsömn och styra kosen mot idrottsarenan. Friidrott är inte min grej, och jag deltog bara i 100m. Men de andra var fasansfullt duktiga och tog en massa medaljer. Elli överraskade oss alla och sig själv med att äga i höjdhopp, och vi var såklart makalöst stolta när hon på sittningen på kvällen fick gå upp och hämta sin medalj! Danskarna hade slagit på stort med riktig finmiddag med fri bar och drömmig buffé och vi sjöng och levde tills det blev morgon. Påväg tillbaka från sittningen hamnade vi på ett bageri där bagaren just var i full fart med nattbaket. Vi fick nybakade bullar och bröd och jag blev lite kär för han var typ den snyggaste jag sett. Så nu vill jag inte ha en bonde länge utan en bagare.
På bussresan hem sjöng vi inga sånger. Av de 10 timmarna sov jag nog 9. Man kan tro att det skulle varit svårt att somna när jag kom hem kl 9 på kvällen. Icke då, jag somnade så snart jag la huvudet på kudden klockan halv elva. Man blir trött av att vara i Danmark.
